Friåret och arbetslösheten
Friåret kan diskuteras och det görs också. Viss är oerhört positiva. En
trött eller utled människa kan, på statens bekostnad, få vara hemma i
upp till ett år för att utveckla sig medan en långtidsarbetslös
människa får chansen att under samma period inte ligga staten till last
utan i stället utför ett arbete till riktig lön. på ytan kan det verka
som ett nollsummespel som dessutom borde främja arbetslösa.
Fast det är ju inte riktigt så.
Dels har det visat sig att det i ganska låg utsträckning är långtidsarbetslösa som får vikariaten. I stället är det korttidsarbetslösa som redan har en relativt stark ställning på arbetsmarknaden. Om de inte fått friårsvik skulle de sannolikt inte ha varit arbetslösa särskilt länge i alla fall. Drygt 50% av vikarierna arbetade redan när de blev tillfrågade om viket! Snacka om att gå åt fel håll.
Dessutom var det bara en liten del av de friårslediga som använde tiden till att utveckla sig eller starta eget (28%). Resten använde tiden till "rekreation" eller till vård av barn eller anhörig. Många av dem som ändå utbildade sig eller startade eget sa dessutom att det skulle de sannolikt ha gjort ändå.
Kostnaderna för friåret gör också att man måste dra ner på andra arbetsmarknadsåtgärder som t ex Starta-eget-bidrag. Med tanke på att som verkligen behövs i Sverige just nu är nya företag så att fler får arbete så kan det verka som en konstig prioritering.
Är det bara jag som känner att friåret kanske inte är en särskilt lyckad samhällsekonomisk satsning? Visst är det jätteskönt för dem som får vara hemma, men ska vi verkligen betala för att andra ska få ha det skönt? När det finns så många andra som behöver pengarna (gamla, sjuka, handikappade)?
Nej, satsa i stället på lite verkliga arbetsfrämjande åtgärder. Gör det lättare att utveckla företag, gör det möjligt att arbeta med hushållsnära tjänster till en rimlig kostnad för kunden, tillåt privata vårdalternativ för att skapa jobb och lönekonkurrens för alla offentliganställda kvinnor som går och sliter för låga löner, håll företagarna under armarna i stället för att ständigt betrakta dem som den stora fienden. Skapa jobb som skapar intäkter och inte bara utgifter.
Fast det är ju inte riktigt så.
Dels har det visat sig att det i ganska låg utsträckning är långtidsarbetslösa som får vikariaten. I stället är det korttidsarbetslösa som redan har en relativt stark ställning på arbetsmarknaden. Om de inte fått friårsvik skulle de sannolikt inte ha varit arbetslösa särskilt länge i alla fall. Drygt 50% av vikarierna arbetade redan när de blev tillfrågade om viket! Snacka om att gå åt fel håll.
Dessutom var det bara en liten del av de friårslediga som använde tiden till att utveckla sig eller starta eget (28%). Resten använde tiden till "rekreation" eller till vård av barn eller anhörig. Många av dem som ändå utbildade sig eller startade eget sa dessutom att det skulle de sannolikt ha gjort ändå.
Kostnaderna för friåret gör också att man måste dra ner på andra arbetsmarknadsåtgärder som t ex Starta-eget-bidrag. Med tanke på att som verkligen behövs i Sverige just nu är nya företag så att fler får arbete så kan det verka som en konstig prioritering.
Är det bara jag som känner att friåret kanske inte är en särskilt lyckad samhällsekonomisk satsning? Visst är det jätteskönt för dem som får vara hemma, men ska vi verkligen betala för att andra ska få ha det skönt? När det finns så många andra som behöver pengarna (gamla, sjuka, handikappade)?
Nej, satsa i stället på lite verkliga arbetsfrämjande åtgärder. Gör det lättare att utveckla företag, gör det möjligt att arbeta med hushållsnära tjänster till en rimlig kostnad för kunden, tillåt privata vårdalternativ för att skapa jobb och lönekonkurrens för alla offentliganställda kvinnor som går och sliter för låga löner, håll företagarna under armarna i stället för att ständigt betrakta dem som den stora fienden. Skapa jobb som skapar intäkter och inte bara utgifter.
