Fru Babsans perspektiv

Allt och inget om det som betyder något för mig. Samhälle och politik. Föräldraskap och barnen. Trädgården och mat. Och lite annat!

Hade gärna hoppat över

Publicerad 2006-01-22 11:21:11 i Eländes elände,

Vill ni veta hur min vecka har varit? Så här:

Måndagen gick rätt bra. Tills vi på kvällen upptäckte att fruktfrysen gått sönder. Den där vi fryser in plommon, krusbär, äppelmos och annat från trädgården. Och körsbär.  Vet ni vilken färg körsbärssaft har? Den har vi nu på källargolvet lite här och var.

På tisdagen vakanade sonen och kände sig snorig och hängig så han fick stanna hemma med mig. (Där rök min lediga dag...) På kvällen kokade jag saft på 9 lliter körsbär.

På onsdagen var både sonen och Lilla Loppan snoriga och fick stanna hemma med sin pappa. Jag åkte till jobbet där jag knappt hann slå ner rumpan förrän min syster ringde och berättade om Havets förlisning.  Gräsligt! (Tack till alla snälla arbetskamrater som kramade om och brydde sig om.)  Efter mina möten åkte jag hem bara för att mötas av nyheten att Lilla Loppan nyss kräkts. Det var inte sista gången den dagen... Till sist somnade hon på kvällen men törstig och febrig som hon var sov hon naturligtvis oroligt hela natten.  Och jag med. Det här med att mata magsjuka barn med en tesked läsk i taget är ett martyrium för både barn och förälder.

På torsdagen var Lilla Loppan alldeles feberhet och sonen fortfarande dålig. Även lilla maken började känna sig hängig.  På seneftermiddagen började även han kräkas. Loppans feber höll i sig. Jag insåg att det bara var att ställa in alla möten på fredagen och stanna hemma med lilla famljen.

På fredagen vaknade Lilla Loppan och var prickig. Sonen kände sig fortsatt hängig men inte värre än att kan orkade spela dator för fjärde dagen i rad (!) Jag ringde vårdcentralen angående Loppans prickar. De misstänkte scharlakansfeber och gav oss en tid kl 16.  Sedan började jag känna mig åggig.  (Jag blir nästan aldrig magsjuk så jag kräks, men kan känna mig illamående.) Jag och Loppan trotsade vinden och kylan och åkte till vårdcentralen. Goda nyheter! Det var inte scharlakansfeber. Dåliga nyheter! Det var vattenkoppor... Vi kom hem lagom för att hitta P på alla fyra på golvet, städandes efter sonens första spya. Det var inte den sista.

En ny natt med ett febrig barn och ett som var tutorkat och törstigt och ville dricka litervis med vatten.

På lördagen (igår) fyllde jag år. Det märktes framförallt genom att alla vänliga släktingar och några till ringde för att gratulera. Bara för att få sig till livs en historia om en riktigt usel födelsedag. En av mina sämsta, faktiskt. Vid lunchtid var även sonen prickig. Lunchen bestod för övrigt av varmkorv med bröd. Midadgen av makaroner och falukorv. Det är inte min favoriträtt.

På kvällen när barnen äntligen somnat åkte P och hämta varsin sushibricka. Tio minuter efter att han lämnat gårdsplanen vaknade Loppan av att det börjat klia i armvecket. Upp och på med liniment. Sedan började det klia på foten. Mera liniment. OCh så i ljumsken. Mera liniment... Så höll vi på i 1 1/2 timme innan hon äntligen somnade.  22.10 kunde jag och P äntligen sätta oss ner och njuta av vår sushisupé.  Kors i taket - vi hann äta upp innan karusellen var igång igen med båda barnen.

Behöver jag säga att jag gärna skulle hoppat över den här veckan alldeles??

Kommentarer

Postat av: N|.

Publicerad 2006-01-22 12:42:04

Visst är det kul att ha barn...

Postat av: Tintomara

Publicerad 2006-01-22 13:41:05

Å, vad kan jag säga... hoppas nästa vecka blir så mycket bättre! Och du, när mina ungar hade vattkoppor och mässling och vad det var allt, så fanns det inget liniment. I alla fall inte som jag hörde talas om. Det fanns inte (i början) möjlighet att ta ledigt för vård av barn heller. Om det nu kan vara någon tröst, jag menar att du ska vara glad att du har dina barn nu och inte för 40 år sen. Fast då fanns du ju inte... ;-).
En liten tröst till: nu när vattkopporna är över så kan de i alla fall inte få det någon mer gång.

Postat av: Babs

Publicerad 2006-01-24 19:07:47

Men när jag hade vattkoppor fanns det liniment. Två år senare! :)

Nu tror jag att det värsta är över i alla fall, även om det fortfarande kliar en del på dem.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela