Trädgårdsservering
Vi har servering i trädgården nästan året runt. Inte för människor då, utan för våra vilda vänner. Jodå, även så här års fast naturen dignar av mat. För det är så himla trevligt att sitta och titta på dem!
Mest blir det ju sparvar och mesar, trastar och skator, nu när våra fält- och skogsfåglar har flyttat ut till en mera lantlig miljö. Men vi hoppas alltid på att vår vän Kotten ska komma och titta in. Jo, den är fortfarande vår vän fast den jagade upp mig i barnpoolen med en 1-årig Loppa i famnen(grannfrun som bevittnade jakten talar fortfarande storögt om det) och dessutom bet P i stortån en varm julikväll.
Men den är ju så himla söt! Ibland är den dessutom två, vilket är lite förvirrande eftersom vi bra har ett namn på den. Det får bli som med spindlarna i källarhålen på Resö; De heter Kalle allihop för enkelhetens skull.
Idag på eftermiddagen när Sonen och jag just avslutade vår mor-och-son-dag (jättemysigt!) kom Kotten fram. Vi läste för ett par år sedan att igelkottar är väldigt förtjusta i mogen avokado. Vilken tur att jag hade en sådan liggande! Den skars i några klyftor och slängdes strax framför Kotten som kom vaggande vid fågelbordet.
Det föll Kotten på läppen, kan man säga! Efter lite drygt halva avokadon rullade Kotten (de har inte så långa ben, så magen släpar rätt snart i marken på en proppmätt igelkott) in under syrenbusken för en tupplur. Därifrån måste han sedan ha kommit ut medan vi var på simskolan, för nu är även den andra halvan borta.
Det är härligt med naturen!
Mest blir det ju sparvar och mesar, trastar och skator, nu när våra fält- och skogsfåglar har flyttat ut till en mera lantlig miljö. Men vi hoppas alltid på att vår vän Kotten ska komma och titta in. Jo, den är fortfarande vår vän fast den jagade upp mig i barnpoolen med en 1-årig Loppa i famnen(grannfrun som bevittnade jakten talar fortfarande storögt om det) och dessutom bet P i stortån en varm julikväll.
Men den är ju så himla söt! Ibland är den dessutom två, vilket är lite förvirrande eftersom vi bra har ett namn på den. Det får bli som med spindlarna i källarhålen på Resö; De heter Kalle allihop för enkelhetens skull.
Idag på eftermiddagen när Sonen och jag just avslutade vår mor-och-son-dag (jättemysigt!) kom Kotten fram. Vi läste för ett par år sedan att igelkottar är väldigt förtjusta i mogen avokado. Vilken tur att jag hade en sådan liggande! Den skars i några klyftor och slängdes strax framför Kotten som kom vaggande vid fågelbordet.
Det föll Kotten på läppen, kan man säga! Efter lite drygt halva avokadon rullade Kotten (de har inte så långa ben, så magen släpar rätt snart i marken på en proppmätt igelkott) in under syrenbusken för en tupplur. Därifrån måste han sedan ha kommit ut medan vi var på simskolan, för nu är även den andra halvan borta.
Det är härligt med naturen!
