Barn, barn, barn
September har varit en omvälvande månad för barnen. Sonen har börjat sexårs med allt vad det innebär av nya upplevelser, nya rutiner och nya kamrater.
Lilla Loppan fyllde fyra år för en vecka sedan, men var hemma med feber, som nämnts tidigare. På tisdagen gick hon iväg till dagmamman, men när hon hämtades på eftermiddagen hade febern kommit tillbaka. Så på onsdagen bar det iväg till läkare som kunde konstatera att det var öroninflammation. Penicillin i 10 dagar.
Till saken hör att Lilla Loppan har blivit arg. Efter att ha varit ett solsken i nästan fyra år har hon de senaste veckorna gått in i en fyraårsilska som ingen av oss vet hur vi ska hantera - allra minst hon. Man vet aldrig när hon ska explodera och när hon väl gör det går det inte att hejda. Det värsta är att hon blir så förtvivlad. Vi har en liten teori om att Sonen, som varit lite småilsken i hela sitt liv, är van att hantera sin ilska på ett annat sätt än Lilla Loppan är.
En av de saker som nästan garanterat (men bara nästan) utlöser ilskan är att ta penicillin. Den ska tas morgon och kväll i 10 dagar! Det är 20 gånger (om nu någon inte orkade räkna ut det själv). 20 utbrott av ilska och förtvivlan som driver både Loppan och hennes föräldrar till gränsen för sammanbrott. Ibland över gränsen, faktiskt.
Men mitt i ilskan är det ändå något oerhört rörande över en spritt språngande naken-Loppa som krupit in och gömt sig under skrivbordet. Och dragit papperskorgen framför sig som värn mot påstridiga föräldrar.
Håhåjaja.
Igår hade vi i alla fall släktkalas för henne. Det kom 13 personer som firade henne med paket som med något undantag innehöll något rosa. Morbror kom utstyrd i skjorta och slips och mormor i klänning, för det var beordrat av höga vederbörande. (Och mormor hade INTE skorna med dödskallar på, "för det passar inte på prinsesskalas!")
Och hela tiden medan gästerna var här (och faktiskt en bra stund efter också) var Lilla Loppan på ett strålande humör. Hon la nya dockan i den "ojosa" docksängen som farfar snickrat, bäddade med de "ojosa" lakanen som farmor sytt. Provade den "ojosa" fjäderboan moster förärat henne, svassade runt i den "ojosa" prinsesstassen som farmor och bistod med osv. Inte förrän till kvällen kom ett vredesutbrott igen Gissa varför! Japp - penicillindags.
Ni vet väl vad "ojosa" är? Det är ju Loppans favoritfärg!!
Båda barnen har märkligt nog pratat om "ojosa och olila". (Vi tror att de gruppera just de färgerna med den mer vedertagna "ojansch"). Sonen har släppt det nästan helt nu, men Loppan ihärdar. Alla andra färger klarar sig dock utan prefixet.
Lilla Loppan fyllde fyra år för en vecka sedan, men var hemma med feber, som nämnts tidigare. På tisdagen gick hon iväg till dagmamman, men när hon hämtades på eftermiddagen hade febern kommit tillbaka. Så på onsdagen bar det iväg till läkare som kunde konstatera att det var öroninflammation. Penicillin i 10 dagar.
Till saken hör att Lilla Loppan har blivit arg. Efter att ha varit ett solsken i nästan fyra år har hon de senaste veckorna gått in i en fyraårsilska som ingen av oss vet hur vi ska hantera - allra minst hon. Man vet aldrig när hon ska explodera och när hon väl gör det går det inte att hejda. Det värsta är att hon blir så förtvivlad. Vi har en liten teori om att Sonen, som varit lite småilsken i hela sitt liv, är van att hantera sin ilska på ett annat sätt än Lilla Loppan är.
En av de saker som nästan garanterat (men bara nästan) utlöser ilskan är att ta penicillin. Den ska tas morgon och kväll i 10 dagar! Det är 20 gånger (om nu någon inte orkade räkna ut det själv). 20 utbrott av ilska och förtvivlan som driver både Loppan och hennes föräldrar till gränsen för sammanbrott. Ibland över gränsen, faktiskt.
Men mitt i ilskan är det ändå något oerhört rörande över en spritt språngande naken-Loppa som krupit in och gömt sig under skrivbordet. Och dragit papperskorgen framför sig som värn mot påstridiga föräldrar.
Håhåjaja.
Igår hade vi i alla fall släktkalas för henne. Det kom 13 personer som firade henne med paket som med något undantag innehöll något rosa. Morbror kom utstyrd i skjorta och slips och mormor i klänning, för det var beordrat av höga vederbörande. (Och mormor hade INTE skorna med dödskallar på, "för det passar inte på prinsesskalas!")
Och hela tiden medan gästerna var här (och faktiskt en bra stund efter också) var Lilla Loppan på ett strålande humör. Hon la nya dockan i den "ojosa" docksängen som farfar snickrat, bäddade med de "ojosa" lakanen som farmor sytt. Provade den "ojosa" fjäderboan moster förärat henne, svassade runt i den "ojosa" prinsesstassen som farmor och bistod med osv. Inte förrän till kvällen kom ett vredesutbrott igen Gissa varför! Japp - penicillindags.
Ni vet väl vad "ojosa" är? Det är ju Loppans favoritfärg!!
Båda barnen har märkligt nog pratat om "ojosa och olila". (Vi tror att de gruppera just de färgerna med den mer vedertagna "ojansch"). Sonen har släppt det nästan helt nu, men Loppan ihärdar. Alla andra färger klarar sig dock utan prefixet.
