Tandläkarbesök
Vi var på besök hos tandläkaren, Sonen, Lilla Loppan och jag. Jag var mest med som moraliskt stöd och chaufför, men båda barnen (vid det här laget 7 och 5, för den som inte hänger med i svängarna) skulle undersökas.
Sonen kartar glatt upp i stolen (till stor förvåning och lättnad för sin mor som minns det senaste besöket när Sonen skrek som en stucken gris och vägrade låta sig bli undersökt överhuvudtaget!). Vi har en underbar tandläkare som pedagogiskt förklarar alla grejer han har och vad han gör så allt var glatt tills han hittat två hål(!?!?!?!?!) i Sonens garnityr.
Lilla Loppan, som stått bredvid mig och följt proceduren, börjar darra med underläppen och bli blank i ögonen. När jag frågar vad det är säger hon att hon är rädd. Trots det klättrar hon lydigt upp i stolen och öppnar munnen på vid gavel (och det vill inte säga lite - vi brukar kalla henne för vår lilla rötsimpa). Tandläkaren ser att ho har korsbett och vill slipa lite på en hörntand, vilket inte lättar upp stämningen alls. Men han är pedagogisk och Lilla Loppan är modig, så allt går bra.
Efteråt berömmer jag båda barnen i bilen för att de har skött sig så väl.
- Och Lilla Loppan, du var verkligen modig som klättrade upp i stolen fast du var så rädd.
- Men jag va inte jädd för att sitta i stolen. Jag var jädd föj att ha hål i tändejna!!!
Sonen kartar glatt upp i stolen (till stor förvåning och lättnad för sin mor som minns det senaste besöket när Sonen skrek som en stucken gris och vägrade låta sig bli undersökt överhuvudtaget!). Vi har en underbar tandläkare som pedagogiskt förklarar alla grejer han har och vad han gör så allt var glatt tills han hittat två hål(!?!?!?!?!) i Sonens garnityr.
Lilla Loppan, som stått bredvid mig och följt proceduren, börjar darra med underläppen och bli blank i ögonen. När jag frågar vad det är säger hon att hon är rädd. Trots det klättrar hon lydigt upp i stolen och öppnar munnen på vid gavel (och det vill inte säga lite - vi brukar kalla henne för vår lilla rötsimpa). Tandläkaren ser att ho har korsbett och vill slipa lite på en hörntand, vilket inte lättar upp stämningen alls. Men han är pedagogisk och Lilla Loppan är modig, så allt går bra.
Efteråt berömmer jag båda barnen i bilen för att de har skött sig så väl.
- Och Lilla Loppan, du var verkligen modig som klättrade upp i stolen fast du var så rädd.
- Men jag va inte jädd för att sitta i stolen. Jag var jädd föj att ha hål i tändejna!!!
