Livet på en pinne
I gryningen for P iväg på övernattningsgrej med jobbet.
En timme senare vaknade jag och hade gruvligt ont i halsen.
Fick iväg Sonen och Lilla Loppan till skola respektive dagmamma.
Tog mig i kragen och sjukskrev mig såsom jag kommit överens med alla inblandade parter om att göra när jag känner mig sjuk (i stället för att som förr bita ihop och gå ändå).
Eftersom jag är ensam vuxen hemma får jag, trots halsen, hämta båda barnen på respektive håll. Placerar dem framför varsin ruta (vilket uppskattas!) för att göra eftermiddagen smidig.
Lilla Loppan somnar i soffan. Före middagen.
Lilla Loppan orkar knappt äta trots att det är trattkantarellsoppa som hon önskat sig. Börjar ana oråd.
Lilla Loppan glansögd och trött, trött, trött. Tar fram termometern. Jodå. 38,7.
Nattningarna, som är nog så avancerade ändå när man är ensam hemma, blir extra körig då Loppan har svårt att komma ner i djupsömn och ropar så fort man går ut ur rummet.
Halsen svider värre än någonsin.
Sonen är en klippa och tar hand om sig själv så gott han kan.
Imorgon får Loppan och jag stanna hemma, men vi måste ändå upp för att få iväg Sonen till skoaln. För att göra det exta festligt har jag äntligen fått en klipptid imorgon. Och den behöver jag eftersom...
På fredag är det begravning och hela släkten och drösvis med andra kommer att vara där.
Loppan får följa med till frissan om hon bara har möjlighet att hålla sig upprätt.
Som grädde på moset har jag tagit på mig att distribuera kalasinbjudningar till Sonens klass under torsdagen.
Jag längtar till imorgon kväll ca 19.30 när P kommer hem och tar över en del av hanteringen.
Fast om jag har riktig otur är förkylnoingen nere på värsta dagemn på fredag och då kanske jag inte ens kan åka dit.
En timme senare vaknade jag och hade gruvligt ont i halsen.
Fick iväg Sonen och Lilla Loppan till skola respektive dagmamma.
Tog mig i kragen och sjukskrev mig såsom jag kommit överens med alla inblandade parter om att göra när jag känner mig sjuk (i stället för att som förr bita ihop och gå ändå).
Eftersom jag är ensam vuxen hemma får jag, trots halsen, hämta båda barnen på respektive håll. Placerar dem framför varsin ruta (vilket uppskattas!) för att göra eftermiddagen smidig.
Lilla Loppan somnar i soffan. Före middagen.
Lilla Loppan orkar knappt äta trots att det är trattkantarellsoppa som hon önskat sig. Börjar ana oråd.
Lilla Loppan glansögd och trött, trött, trött. Tar fram termometern. Jodå. 38,7.
Nattningarna, som är nog så avancerade ändå när man är ensam hemma, blir extra körig då Loppan har svårt att komma ner i djupsömn och ropar så fort man går ut ur rummet.
Halsen svider värre än någonsin.
Sonen är en klippa och tar hand om sig själv så gott han kan.
Imorgon får Loppan och jag stanna hemma, men vi måste ändå upp för att få iväg Sonen till skoaln. För att göra det exta festligt har jag äntligen fått en klipptid imorgon. Och den behöver jag eftersom...
På fredag är det begravning och hela släkten och drösvis med andra kommer att vara där.
Loppan får följa med till frissan om hon bara har möjlighet att hålla sig upprätt.
Som grädde på moset har jag tagit på mig att distribuera kalasinbjudningar till Sonens klass under torsdagen.
Jag längtar till imorgon kväll ca 19.30 när P kommer hem och tar över en del av hanteringen.
Fast om jag har riktig otur är förkylnoingen nere på värsta dagemn på fredag och då kanske jag inte ens kan åka dit.
