Hjärnbrist
Idag är det fem veckor sedan prover togs från cellförändringarna i min hjärna. Det är rätt lång tid när man väntar på att få en dom som avgör hur framtiden kommer att se ut.
I början såg jag döden bakom varje hörn, men i takt med att tiden gick och huvudvärken la sig så kändes den där operationen alltmer overklig, avlägsen. Som om jag drömt en sådan där snurrig dröm som man gör när man är stressad. Där folk säger konstiga saker och springer i dörrar och försvinner hela tiden och du själv är den enda som det är någon ordning på. Och sedan vaknar man och inser att det, tack och lov, bara var en dröm.
Tyvärr är det här inte frågan om någon dröm och frånvaron av symptom innebär inte att jag är frisk.
Idag har jag varit på Akademiska sjukhuset för att få veta vad provsvaren har att berätta. Det är inte goda nyheter. I min hjärna växer en tumör och den måste tas bort så snart som möjligt. Kirurgen hoppades att operation kan ske inom två veckor. Då ska man gå in och ta bort så mycket man kan av den sjuka vävnaden. Operationen kommer sannolikt att följas av behandling med cellgifter och strålning i kombination.
Det finns inga mjuka, välvalda ord för att berätta om det här. I alla fall inga som jag kan komma på idag. Jag känner mig mest tom inombords. Det är mycket att smälta och jag och familjen får ta in det, en liten bit i taget. Vi är oroliga och ledsna. Samtidigt måste vi tro att det ska gå bra.
Just nu, när jag sitter och tittar ut på blommande äppelträd och hör koltrast och ringduvor som sjunger utanför fönstret är det svårt att tro att det växer något farligt i mig och att den här sommaren kommer att gå i kräftans tecken. Men det är sant. Och det är skit.
Jag är så glad för alla hälsningar, tankar, böner och samtal som ni på olika sätt sänder mig. De visar att det finns folk runt omkring mig som tänker på mig och vill mitt bästa. Hoppas ni orkar hänga med mig ett tag till, för ert stöd betyder oändligt mycket. Den här gången är jag inte lika ensam när jag måste göra en resa i cancerns värld.
Ikväll har jag inte fler ord. Men jag återkommer.
Ta hand om er själva och varandra. Jag gillar er!
