Fru Babsans perspektiv

Allt och inget om det som betyder något för mig. Samhälle och politik. Föräldraskap och barnen. Trädgården och mat. Och lite annat!

Hear, hear!

Publicerad 2006-01-31 11:39:24 i Samhälle och politik,

Gunvor Hildén, fristående kolumnist i UNT, skriver ofta klokt. Idag är det nästan ovanligt klokt. Pudelns kärna, huvudet på spiken etc. Det är så skönt när andra lyckas formulera det man kännt och anat men inte lyckats sätta ord på.  Som t ex så här:

Svenskar kan acceptera rikedom om den kommer från spel, popmusik eller idrott men inte om den kommer från en hög lön, bonusar, aktier eller arv. För en utomstående kan skillnaden vara svår att förstå.

Mera:

Men hur stora är egentligen skillnaderna i levnadsnivå? Om man ser på hur mycket pengar folk har att spendera måste man ju först ta bort skatteeffekterna. Ingenstans i världen är lågavlönade så hårt beskattade som här. Detta bidrar till att öka klyftorna.

Och längre fram:

Alla vet numera att det är alltför få i vårt land som jobbar. Alltför många är sjukskrivna eller arbetslösa, även om antalet ser ut att minska.
En halv miljon är förtidspensionerade. Många av dem skulle säkert kunna jobba om det fanns enklare jobb. Men eftersom låglönejobben i Sverige inte får finnas är det många ungdomar utan arbetserfarenhet och många invandrare som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Det finns helt enkelt inte många arbetsgivare som är beredda att betala en hög lön till en person som inte alls talar svenska eller som bara gått ut grundskolan och inte har någon erfarenhet från arbetslivet.

Vidare:

Regeringen vill satsa på plusjobb, betalda av den offentliga sektorn. Men det bästa sättet att minska inkomstklyftorna är förstås att så många som möjligt av dessa männi­skor kommer in på den vanliga arbetsmarknaden, även om det skulle ske till priset av låga löner. Också en låg lön skulle höja deras livskvalitet. På så sätt skulle inkomstklyftorna faktiskt minska i samhället.

Och slutklämmen:

Många av dem som nu lever på bidrag skulle då få känna tillfredsställelsen att gå till ett jobb, betala skatt och leva på en egen inkomst, om än låg. Säkert skulle de allra flesta sedan fortsätta på andra och bättre betalda jobb, när de en gång fått in en fot på arbetsmarknaden. Men det förutsätter alltså att regeringen och LO ändrar åsikt. Också låglönejobb behövs.

Äsch! Läs hela här!

Och så nästa...

Publicerad 2006-01-27 14:38:36 i Eländes elände,

Orkar knappt skriva det, men i tisdags dog min kusin. Men det har jag lagt på hyllan till efter begravning i Bohuslän på onsdag. Jobbigt nog med den och att fixa resor fram och tillbaka och så vidare.

Barnen har i alla slutat klia sig nu.

Hade gärna hoppat över

Publicerad 2006-01-22 11:21:11 i Eländes elände,

Vill ni veta hur min vecka har varit? Så här:

Måndagen gick rätt bra. Tills vi på kvällen upptäckte att fruktfrysen gått sönder. Den där vi fryser in plommon, krusbär, äppelmos och annat från trädgården. Och körsbär.  Vet ni vilken färg körsbärssaft har? Den har vi nu på källargolvet lite här och var.

På tisdagen vakanade sonen och kände sig snorig och hängig så han fick stanna hemma med mig. (Där rök min lediga dag...) På kvällen kokade jag saft på 9 lliter körsbär.

På onsdagen var både sonen och Lilla Loppan snoriga och fick stanna hemma med sin pappa. Jag åkte till jobbet där jag knappt hann slå ner rumpan förrän min syster ringde och berättade om Havets förlisning.  Gräsligt! (Tack till alla snälla arbetskamrater som kramade om och brydde sig om.)  Efter mina möten åkte jag hem bara för att mötas av nyheten att Lilla Loppan nyss kräkts. Det var inte sista gången den dagen... Till sist somnade hon på kvällen men törstig och febrig som hon var sov hon naturligtvis oroligt hela natten.  Och jag med. Det här med att mata magsjuka barn med en tesked läsk i taget är ett martyrium för både barn och förälder.

På torsdagen var Lilla Loppan alldeles feberhet och sonen fortfarande dålig. Även lilla maken började känna sig hängig.  På seneftermiddagen började även han kräkas. Loppans feber höll i sig. Jag insåg att det bara var att ställa in alla möten på fredagen och stanna hemma med lilla famljen.

På fredagen vaknade Lilla Loppan och var prickig. Sonen kände sig fortsatt hängig men inte värre än att kan orkade spela dator för fjärde dagen i rad (!) Jag ringde vårdcentralen angående Loppans prickar. De misstänkte scharlakansfeber och gav oss en tid kl 16.  Sedan började jag känna mig åggig.  (Jag blir nästan aldrig magsjuk så jag kräks, men kan känna mig illamående.) Jag och Loppan trotsade vinden och kylan och åkte till vårdcentralen. Goda nyheter! Det var inte scharlakansfeber. Dåliga nyheter! Det var vattenkoppor... Vi kom hem lagom för att hitta P på alla fyra på golvet, städandes efter sonens första spya. Det var inte den sista.

En ny natt med ett febrig barn och ett som var tutorkat och törstigt och ville dricka litervis med vatten.

På lördagen (igår) fyllde jag år. Det märktes framförallt genom att alla vänliga släktingar och några till ringde för att gratulera. Bara för att få sig till livs en historia om en riktigt usel födelsedag. En av mina sämsta, faktiskt. Vid lunchtid var även sonen prickig. Lunchen bestod för övrigt av varmkorv med bröd. Midadgen av makaroner och falukorv. Det är inte min favoriträtt.

På kvällen när barnen äntligen somnat åkte P och hämta varsin sushibricka. Tio minuter efter att han lämnat gårdsplanen vaknade Loppan av att det börjat klia i armvecket. Upp och på med liniment. Sedan började det klia på foten. Mera liniment. OCh så i ljumsken. Mera liniment... Så höll vi på i 1 1/2 timme innan hon äntligen somnade.  22.10 kunde jag och P äntligen sätta oss ner och njuta av vår sushisupé.  Kors i taket - vi hann äta upp innan karusellen var igång igen med båda barnen.

Behöver jag säga att jag gärna skulle hoppat över den här veckan alldeles??

Om

Min profilbild

Fru Babsan

En kvinna med en åsikt och stort intresse för mat.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela