Fru Babsans perspektiv

Allt och inget om det som betyder något för mig. Samhälle och politik. Föräldraskap och barnen. Trädgården och mat. Och lite annat!

Skit

Publicerad 2021-01-28 13:46:32 i Eländes elände, cancer,

Just nu går det inte så bra. Efter några sköna julveckor gör sig livet obarmhärtigt påmint.

Precis före jul gjordes en MRT-undersökning av min hjärna. Eftersom jag mår relativt bra och är relativt pigg (allt är relativt nuförtiden) så var jag inte särskilt orolig när jag efter helgerna skulle träffa läkaren för att få veta resultatet. Nu är jag glad för att jag fick ett par veckor av julefrid.

När vi träffade onkologen den 12 januari fick vi veta att något inte är bra i huvudet, trots pågående behandling. Dock kan man från MRT inte avgöra om det är rester från operation och strålning eller om det är tumör, så jag fick en tid för PET-scanning. Födelsedagen firade jag därför med att åka till sjukhuset och få en lätt radioaktiv kontrastvätska insprutad i kroppen. På de bilder som sedan togs av min hjärna skulle en eventuell tumör lysa som en julgran medan andra celler skulle förbli mörka.

Efter ytterligare en veckas väntan fick jag igår beskedet att tumören lever och växer i min hjärna. 

Djävla skit, för att uttrycka sig frankt.

Jag hade hoppats så mycket att behandlingen gick som den skulle. I stället är jag tillbaka på ruta 1. Nu ska onkologer, neurokirurger och andra experter diskutera vad som är bästa möjliga alternativ framöver. Blir det en ny operation (vilket tydligen är förstahandsval som en operation är möjlig) eller får vi nöja oss med att byta till andra cellgifter och hoppas att det fungerar bättre? Svar på den frågan får jag på tisdag.

Jag önskar verkligen att jag slapp det här och jag önskar ännu mer att min familj slapp. De har redan fått stå ut med så mycket på grund av mig och de hade förtjänat att kunna få andas ut ett tag. I stället får både de och jag en ny period av osäkert, oro och väntan.

Under tiden gläder jag mig åt alla besök på Folins veranda. Tack alla som kommer hit med mössa och termobyxor och muntrar upp mig! Utan er hade det varit för djävligt.

Och tack för alla födelsedagsgratulationer som strömmade in i förra veckan. I år har jag inte orkat svara på var och en av dem, men ni ska veta att det känns skönt att vara påtänkt.

Var rädda om varandra.

 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela