Fru Babsans perspektiv

Allt och inget om det som betyder något för mig. Samhälle och politik. Föräldraskap och barnen. Trädgården och mat. Och lite annat!

Vilse

Publicerad 2008-01-31 10:17:15 i Nina nina ninanna,

Det är en oerhörd känsla av vilsenhet som infinner sig när man sträckläst en riktigt bra bok och plötsligt inser att det inte finns fler sidor att vända. Att det där livet man levt så intensivt plötsligt är bortom räckhåll. Alla detaljer är utforskade och de frågor man kanske har kvar aldrig kommer att få ett svar.

Idag är jag vilse. Igår avslutade jag Den trettonde historien av Diane Setterfield. Jag visste inte var det var när jag öppnade den. En pocket som jag snavade över på ICA en dag när jag behövde något att läsa. Eftersom det var en pocket på ICA förstod jag naturligtvis att det här är en bok som måste ha lästs och gillats av flera, men jag kände själv inte alls till den.

Sedan kom sista delen av Harry Potter emellan och först den här veckan började jag läsa Den trettonde historien.

Och nu vankar jag runt mellan bokhyllorna i huset för att hitta något som kan lyfta mig ur vilsenheten. Det duger inte med vad som helst. Nästa bok måste vara tillräckligt lik i sinnestämningen för att bytet inte ska bli för abrupt. Samtidigt får den inte vara så lik att varje sida blir en jämförelse med den förra boken.

Jag älskar en riktigt bra roman, men vilsenheten efteråt är rätt tung ibland.
image90

Tack Malin!

Publicerad 2006-04-06 22:41:35 i Nina nina ninanna,

Vill bara tacka Malin Alfvén som tillsammans med Kristina Hofsten skrivit Trotsboken. Vilken lisa den är för en sargad föräldrasjäl! Just när man känner att nu, nu måste jag ha gjort något fel. Nu har jag förstört dem, för annars skulle de inte bli så här arga/ledsna/odisciplinerade/bortskämda. Just då ska man ta fram boken och läsa på om den åldersgrupp som ens avkomma tillhör. Det lättar.

Så här t ex (apropå 2-åringar):

Studier har visat att det uppstår småkonflikter mellan 2-3-åringar och deras föräldrar var tredje minut och större konflikter tre-fyra gånger i timmen.

Hurra! Det är inte bara hos oss.

[...] klarar nog ingen förälder att vara på ett enda sätt. Vi kan alltid sträva efter att hålla på våra principer i barnuppfostran men vi kan inte alltid klara av det, då vore vi inte mänskliga. Det händer att vi blir så provocerade att vi själva blir 3 år och bär oss åt ungefär som barnet.

Drabbar det fler!?!

Och under rubriken Våga bli arg:

Men att sätta stopp för ett barn som bär sig illa åt är inte att hämma och kuva, det är att hjälpa barnet.

Och apropå 4-åringar:

Men barnet behöver alltså vår ilska och vårt motstånd. Man inte bara får lov att bli fruktansvärt arg på sin trilskande 4-åring, man bör och behöver bli arg.

Boken tar upp trotsåldrar (eller utvecklingperioder, som det väl ska heta) från de första månaderna av ett litet barns liv till tonårens uppbrott. Alla föräldrar borde ha den i bokhyllan, dels som tröst  men även som ett redskap för att förstå mekanismerna i barns utveckling.

Viktig läsning för kvinnor och män

Publicerad 2005-09-13 11:31:53 i Nina nina ninanna,

Jag har i helgen läst "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" av Liza Marklund och Lotta Snickare. Den var mycket bättre än jag förväntat mig. (Titeln är ett citat av Madeleine Albright.)

För mig som har läst en hel massa genusvetenskap och forskning i ämnet jämställdhet så kom den här boken som en välkommen sammanfattning av tidigare inhämtad kunskap som jag nästan glömt bort samt en uppdatering från det senaste decenniet.  Dessutom, vilket är nästan ännu viktigare, lyckas författarna visa kopplingar och samband mellan olika företeelser i samhället och livet.  Som grädde på moset ges vi kvinnor också ett antal strategier för hantera det patriarkala minfält som vi kastas ut i redan på BB. Hurra! En bok att ha på sängbordet (eller varför inte soffbordet) och ta fram när man undrar om det bara är man själv eller hela världen som är galen. Sannolikt är det världen!

Boken är lättläst vilket gör den enkel att ta till sig även för den som aldrig funderat det minsta på ämnet. Den stärker också alla oss som känner att vi kämpar i motvind. Jag törs påstå att boken är måsteläsning både för dem som redan kallar sig feminister och ser världens orättvisor och för dem som inte riktigt vill tro att samhället - vårt fina svenska, jämställda samhälle - behandlar kvinnor som andra klassens varelser, samt för alla andra. Män också!!

För övrigt känner jag mig ytterligare stärkt i min fasta övertygelse att en absolut kvotering av föräldradagarna inte får införas. Det är att ta bort symptomen i stället för sjukdomen och har som enda effekt att ta ifrån kvinnor det enda område där vi har makt.

Om

Min profilbild

Fru Babsan

En kvinna med en åsikt och stort intresse för mat.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela