Man blir tokig!
Föreningen Dansens vänner i Uppsala anordnar varje vecka pensionärsdans. Ett jättepopulärt arr där gamla får komma ut och träffa lite folk samtidigt som de praktiserar en skön motionsform. Medelåldernpå deltagarna är 75 år - en ålder där det annars börjar bli risk för stugsitter med ensamhet och dålig fysisk och psyskisk form som följd.
Det är på det hela taget svårt att ha något emot verksamheten.
Men Skattemyndigheten har hittat något att reta sig på! Dansens vänners verksamhet (som varit momsbefirad i 15 år) anses inte längr som allmännyttig verksamhet utan ska betala moms. Närmare 200 000 kronor blir de därmed skyldiga staten.
Så nu får de lägga ner verksamheten. 200 papp är mycket pengar för en ideell verksamhet.
Vad är då vunnet med det här?
Staten kommer inte att få in några pengar eftersom verksamheten upphör.
En drös gamla människor i Uppsalatrakten blir utan den sysselsättning som håller både humör och ånga uppe (eventuellt med ökade kostnader för sjukvården som följd).
De enda som kan gnugga händer är några tjänstemän på Skattemyndigheten som vet att de har rätt i sak och därför kanske kan känna sig moraliskt högstående (fast själv skulle jag känna mig som en moralisk neanderthalare).
Skattemyndigheten kan säkert ha rätt i princip. Men skulle det vara så hemskt att någon gång bara låtsas som om man ingenting sett? Att låta bli att utöva sin myndighet? Titta åt andra hållet?
Dansens vänner har överklagat till Länsrätten. Jag hoppas att de möts av större medkänsla där.
(Artikel finns i UNT.)
På tal om myndighetsöversitteri så har i alla fall Hedemoras socialtjänst tvingats backa lite. Tuvas föräldrar, som nekades bli hennes personliga assistenter, är i ett första steg kallade till ett möte för att diskutera saken.
Jag tittar på mina egna barn. Tänk om de vore dödsjuka och jag nekades möjlighet att ta hand om dem!
Andra bloggar om: Dansens vänner, Skattemyndigheten, myndighetsutövning, Tuva
Det är på det hela taget svårt att ha något emot verksamheten.
Men Skattemyndigheten har hittat något att reta sig på! Dansens vänners verksamhet (som varit momsbefirad i 15 år) anses inte längr som allmännyttig verksamhet utan ska betala moms. Närmare 200 000 kronor blir de därmed skyldiga staten.
Så nu får de lägga ner verksamheten. 200 papp är mycket pengar för en ideell verksamhet.
Vad är då vunnet med det här?
Staten kommer inte att få in några pengar eftersom verksamheten upphör.
En drös gamla människor i Uppsalatrakten blir utan den sysselsättning som håller både humör och ånga uppe (eventuellt med ökade kostnader för sjukvården som följd).
De enda som kan gnugga händer är några tjänstemän på Skattemyndigheten som vet att de har rätt i sak och därför kanske kan känna sig moraliskt högstående (fast själv skulle jag känna mig som en moralisk neanderthalare).
Skattemyndigheten kan säkert ha rätt i princip. Men skulle det vara så hemskt att någon gång bara låtsas som om man ingenting sett? Att låta bli att utöva sin myndighet? Titta åt andra hållet?
Dansens vänner har överklagat till Länsrätten. Jag hoppas att de möts av större medkänsla där.
(Artikel finns i UNT.)
På tal om myndighetsöversitteri så har i alla fall Hedemoras socialtjänst tvingats backa lite. Tuvas föräldrar, som nekades bli hennes personliga assistenter, är i ett första steg kallade till ett möte för att diskutera saken.
Jag tittar på mina egna barn. Tänk om de vore dödsjuka och jag nekades möjlighet att ta hand om dem!
Andra bloggar om: Dansens vänner, Skattemyndigheten, myndighetsutövning, Tuva
