De har gått nu
- Puss, puss! Ha det så kul idag!
- Ja-ajå!!
- Hej igen! Glömde matlådan! Hejdå!
Låser dörren. Ser hur övriga familjen packar in sig i bilen och far iväg.
Nu är det tyst.
Förutom kaffebryggaren som puttrar. Och fågelkvittret. Båda två oerhört angenäma ljud.
Jag älskar min lilla familj, men den kan vara rätt ansträngande. Sonen är i 6-års-tonåren (läste på igår och de finns). Ömsom ömsint, glad, kärleksfull och jälpsam, ömsom argsint, morrande och slående, skrikande och ylande. Ofta ledsen;
- Det känns som om ingen tycker om mig!
- Det känns som om ni bara är arga på mig!
Lilla Loppan är i 3 1/2-årstrotset med besked. Viljestark har hon alltid varit men löst det mesta med flirt och glatt humör. Nu är det mera hårda bandage.
Så livet blir rätt intensivt när man går omkring i ett minfält och försöker få något gjort.
Just nu är det rätt ansträngande på nätterna också. Och då inte på det roliga sättet. Var det kanske fullmåne i natt? Den brukar ställa till det. I natt kissade först Sonen på badrumsgolvet i stället för i toaletten. Kvart över fem vaknade Lilla Loppan och var genomblöt. Sedan kunde hon inte somna om. Och sover inte hon så sover inte jag.
Annars upplever just en liten revolution: Lilla Loppan (3 år och 8 månader) har äntligen bestämt sig för att sluta med blöja. Under några veckor har hon haft trosor på sig inomhus på dagtid och sedan förra veckan även utomhus. I fredags kom hon hem och deklarerade att hon skulle sova utan blöja. Det har gått alldeles utmärkt i två nätter, men så i natt blev det tokigt. Inget märkligt med det. Vi är bara så glada för att hon äntligen gett upp sin fasta ståndpunkt att blöjor är melodin. Vi trodde att hon skulle sluta förra hösten, för då satt hon ofta på pottan. Men när det kommit kiss en gång återgick hon till blöjor. När vi försökte övertala henne att kissa på pottan sa hon bara:
- Jag har gjort det en gång!
Och så var det bra med det.
Viljestark var det.
Sonen har tusen projekt. Han uppfinner allt som går att uppfinna med hjälp av papper, häftklamrar och metervis med tejp. Han visar ingen förståelse för föräldrar som anser att det går för mycket av sådant som faktiskt kostar pengar. Helst vill han inkludera mat i sina uppfinningar också, men där brukar vi slå på bromsen. Om vi hinner.
Det är mycket skriva och läsa också. Han lärde sig ju, som någon kanske minns, att läsa redan i oktober förra året (5 år och 3 månader gammal!). Så vi spelar olika spel med bokstäver och ordbildning. När vi inte spelar Fia med knuff. Han vinner nästan jämt.
Som sagt var - jag älskar dem. Men det är rätt skönt när måndagsmorgonen kommer och det äntligen blir tyst i huset igen. Liksom vilsamt på något sätt. Nu är dagen bara min!
- Ja-ajå!!
- Hej igen! Glömde matlådan! Hejdå!
Låser dörren. Ser hur övriga familjen packar in sig i bilen och far iväg.
Nu är det tyst.
Förutom kaffebryggaren som puttrar. Och fågelkvittret. Båda två oerhört angenäma ljud.
Jag älskar min lilla familj, men den kan vara rätt ansträngande. Sonen är i 6-års-tonåren (läste på igår och de finns). Ömsom ömsint, glad, kärleksfull och jälpsam, ömsom argsint, morrande och slående, skrikande och ylande. Ofta ledsen;
- Det känns som om ingen tycker om mig!
- Det känns som om ni bara är arga på mig!
Lilla Loppan är i 3 1/2-årstrotset med besked. Viljestark har hon alltid varit men löst det mesta med flirt och glatt humör. Nu är det mera hårda bandage.
Så livet blir rätt intensivt när man går omkring i ett minfält och försöker få något gjort.
Just nu är det rätt ansträngande på nätterna också. Och då inte på det roliga sättet. Var det kanske fullmåne i natt? Den brukar ställa till det. I natt kissade först Sonen på badrumsgolvet i stället för i toaletten. Kvart över fem vaknade Lilla Loppan och var genomblöt. Sedan kunde hon inte somna om. Och sover inte hon så sover inte jag.
Annars upplever just en liten revolution: Lilla Loppan (3 år och 8 månader) har äntligen bestämt sig för att sluta med blöja. Under några veckor har hon haft trosor på sig inomhus på dagtid och sedan förra veckan även utomhus. I fredags kom hon hem och deklarerade att hon skulle sova utan blöja. Det har gått alldeles utmärkt i två nätter, men så i natt blev det tokigt. Inget märkligt med det. Vi är bara så glada för att hon äntligen gett upp sin fasta ståndpunkt att blöjor är melodin. Vi trodde att hon skulle sluta förra hösten, för då satt hon ofta på pottan. Men när det kommit kiss en gång återgick hon till blöjor. När vi försökte övertala henne att kissa på pottan sa hon bara:
- Jag har gjort det en gång!
Och så var det bra med det.
Viljestark var det.
Sonen har tusen projekt. Han uppfinner allt som går att uppfinna med hjälp av papper, häftklamrar och metervis med tejp. Han visar ingen förståelse för föräldrar som anser att det går för mycket av sådant som faktiskt kostar pengar. Helst vill han inkludera mat i sina uppfinningar också, men där brukar vi slå på bromsen. Om vi hinner.
Det är mycket skriva och läsa också. Han lärde sig ju, som någon kanske minns, att läsa redan i oktober förra året (5 år och 3 månader gammal!). Så vi spelar olika spel med bokstäver och ordbildning. När vi inte spelar Fia med knuff. Han vinner nästan jämt.
Som sagt var - jag älskar dem. Men det är rätt skönt när måndagsmorgonen kommer och det äntligen blir tyst i huset igen. Liksom vilsamt på något sätt. Nu är dagen bara min!
