Skolekonomi och skolpolitik
I går låg min man på alla fyra på vardagsrumsgolvet. Det hade kunnat vara rart om han inte muttrat så förbannat. Han kämpade nämligen med sonens skolböcker, en rulle bokplast och tejp. För det är sådant som skolan kräver av oss föräldrar.
Ur allt muttrande vaskade jag så småningom fram ett litet guldkorn värt att reflektera över; Skolan kräver att föräldrar ska skaffa bokpapper eller plast och klä in skolböckerna och också klippa till en lagom stor (45*55 cm, om ni undrar) bit papper att lägga i botten av bänken. Men Gud nåde den lärare som skulle vilja vigga en tia eller två för att ta med barnen på en rolig utflykt.
Missförstå mig rätt. Jag har inget emot att investera i bokpapper (och låta lille maken göra jobbet), men då vill jag också kunna få lägga en mindre summa för att låta barnen uppleva något roligt. Men det får jag inte. (Jo, om jag bjuder hela klassaen, men då är det raskt ingen mindre summa längre.)
Jag förstår hela principen med förbud mot utflyktspengar. Och det är inte rimligt att plocka ut flera hundra kronor per barn för skidresor med klassen. Men bussbiljetten till det lokala muséet borde man väl ändå kunna få bidra med. De föräldrar som inte har råd med den ahr sannolikt inte heller råd med bokplast, så då blir samhällets orättvisor ändå uppenbarade.
Är det något jag minns från min tidiga skoltid så är det alla klassresor runt om i hembygden. Domkyrkor och runstenar. Slott och herresäten. Vi hade jättemysigt och lärde oss också en hel del på kuppen. Det är sådant som jag önskar att mina barn kunde få uppleva. För några tior till biljetten.
Ur allt muttrande vaskade jag så småningom fram ett litet guldkorn värt att reflektera över; Skolan kräver att föräldrar ska skaffa bokpapper eller plast och klä in skolböckerna och också klippa till en lagom stor (45*55 cm, om ni undrar) bit papper att lägga i botten av bänken. Men Gud nåde den lärare som skulle vilja vigga en tia eller två för att ta med barnen på en rolig utflykt.
Missförstå mig rätt. Jag har inget emot att investera i bokpapper (och låta lille maken göra jobbet), men då vill jag också kunna få lägga en mindre summa för att låta barnen uppleva något roligt. Men det får jag inte. (Jo, om jag bjuder hela klassaen, men då är det raskt ingen mindre summa längre.)
Jag förstår hela principen med förbud mot utflyktspengar. Och det är inte rimligt att plocka ut flera hundra kronor per barn för skidresor med klassen. Men bussbiljetten till det lokala muséet borde man väl ändå kunna få bidra med. De föräldrar som inte har råd med den ahr sannolikt inte heller råd med bokplast, så då blir samhällets orättvisor ändå uppenbarade.
Är det något jag minns från min tidiga skoltid så är det alla klassresor runt om i hembygden. Domkyrkor och runstenar. Slott och herresäten. Vi hade jättemysigt och lärde oss också en hel del på kuppen. Det är sådant som jag önskar att mina barn kunde få uppleva. För några tior till biljetten.
