Det jag alltid längtar efter
Ser ni bilden här ovanför? Den i sidhuvudet. Den föreställer en liten bit av den allra vackraste platsen i världen under den mest underbara årstiden.
Idag är årets kortaste dag och med vintermörkret utanför och julen för dörren kan det kanske vara lite konstigt att sitta och längta efter sommaren i norra Bohuslän. Men det gör jag alltid. Trots att jag älskar julen och allt som därtill hör så sitter det, längst inne i själen, en ung tjej som vill dit - till Resö och havet en varm och solig sommardag.
På just den här bilden ser man Svangen skymta långt borta. Där önskar jag att jag en gång får bo ett par dagar. Bara för att få känna hur det är att vara där - utan landförbindelse, utan skyddande skog, med bara klipporna och havet och den förlamande vackra utsikten. Och ordentligt med konserver, förstås. Om det skulle blåsa upp.
Alldeles för mig själv skulle jag vandra där på klipporna, sola, bada, studera det strandnära djulivet med alla små räckor, fiskar och krabbor, alger och tång och myllret av allt jag inte kan namnet på. Bada och snorkla och sola. På kvällarna skulle jag läsa och fundera och titta på solnedgången över havet. Och vara alldeles tyst. En vacker dag.
Men sedan skulle jag åka tillbaka till Resö, till skogen och ängarna, vännerna och familjen och allt det andra som är sommar för mig.
Resö är den bästa ön i den bästa delen av det bästa landskapet i världen.
I natt vänder vi mot ljusare tider och då kan nedräkningen börja. Resö - jag kommer snart!
