Om misstag
Idag är jag väldigt ledsen och har svårt att hitta ett ämne som verkligen fyller mig med kärlek. Så ni får ursäkta detta dystra men barmhärtigt korta inlägg.
Min låga sinnesstämning beror på en radda händelser som började med att jag - mig ovetandes - gjorde ett litet misstag. Inget kriminellt eller ondsint eller stort utan ett helt vanligt, mänskligt misstag. Jag upptäckte själv misstaget och rättade till det, men tydligen lite försent. En radda händelser sattes igång som resulterade i att mina framtidsplaner radikalt ändrades. Så nu är jag ledsen.
Det händer ibland att jag gör misstag. Alla säger att det är mänskligt att fela och ingen är perfekt. Men det känns som om det inte gäller mig. För gör jag ett litet misstag så tro på f-n att det kommer surt tillbaka på ett sätt som inte alls står i rimlig proportion till misstaget.
Är det så för alla? Och när blev i så fall samhället sådant att varje misstag är oförlåtligt?
Eller är det bara så för mig? Jag tycker att rätt många andra kommer undan med betydligt värre missar och till och med med uppsåtliga sådana.
Bitter? Javisst. Men inte utan skäl.
