Fru Babsans perspektiv

Tänk att jag fick vara med och sjunga i en kör! Hade du frågat mig någon gång under de första 40 åren hade jag aldrig trott det. Jag kan ju inte sjunga. Det vet jag, för när jag som 9-åring sökte in till Västerås musikklasser kom jag inte med. 

 

Jag minns fortfarande hur jag fick gå in till den skrämmande och barske Bror Samuelsson och sjunga en snutt och klappa några rytmer. Sedan var det klart. Och så kom jag inte med. (Så här nästan 40 år senare förstår jag ju att det faktiskt inte behövde betyda att jag inte kunde sjunga alls. Bara att sisådär 50 andra elever i Västerås sjöngbättre än jag. Men det är nu det.)

 

Så tänk så förvånad jag blev när jag Bella Donna tog emot mig. Och inte bara det - jag har fått stanna kvar i fyra år. Bella Donna - en damkör med rötter och de flesta av medlemmarna boende i Gamla Uppsala. Bella Donna med världens bästa körledare (Yvonne!) som driver och uppmuntrr så att vi hela tiden klarr mer än vi trodde.

 

Bellisarna (det är vi som är med i körn, det) har under de här fyra åren blivit mina vänner. Kvinnor jag litar på och tycker fantastiskt mycket om. Vi pratar mycket, skrattar mycket och bråkar lite. Sådär som man gör i goda relationer. 

 

Idag har vi haft vår årliga adventskonsert i Gamla Uppsala kyrka så här sitter jag, trött och lycklig. Och även om det ska bli skönt att få vila lite under jullovet så ser jag redan fram emot nästa körrep med världens bästa damkör.

 

Kram och God Jul alla bellisar!